Västgöta Bla't 4 1995

Innehåll


Q-talar

Hösten. Ingenting annat än regn, rusk, kyla och blåst. Och självklart tentor också. Ingen gång är det så trist som att plugga när det dessutom är mörkt och trist. Hela kroppen nästan somnar och man vill inget hellre än att aktivera sig men man orkar ju inte! Det är ju ialla fall tur att det händer såpass mycket i studentvärlden. Kårallen är fylld av aktiviteter och fester och nationen har en mängd aktiviteter. Du har väl besökt vår pub som är öppen varje torsdag? Ättestupan heter den och ligger på Rydsvägen 252, 3 tr. Ett kommande arrangemang är Midvinterblotet, vår otroliga Vikingafest som i år äger rum den 25 november. Festen har förresten 10-årsjubiléum i år! Maka dig dit så ses vi!

Marie Vänerfors, Qurator

Redaktörens spalt

Nu börjar det dra ihop sig mot jul och kul. Fast vi har en del aktiviteter kvar att gå på först. Midvinterblotet går ju bara inte att missa. Pubavslutningen brukar alltid vara en höjdare. Det är ju dessutom en välgärning mot nationen att göra slut på all ölen. Laserdome blir det också. Det har vi provar en gång tidigare med lyckat resultat. Det bara måste göras igen. Nu när nationen gett sig ut på Internet så tycker jag att alla som har tillgång att titta på våra WWW-sidor gör det. Jag vågar påstå att våra sidor hör till de bättre i nationssammanhang. Sidorna är under utveckling och det är svårt att hinna med att föra in all nödvändig information.

När jag skriver det här är klockan runt nio snåret på förmiddagen. Tro nu inte att jag har gått upp tidigt. Jag har inte lagt mig än från igår. Men när man har det slutgiltiga orginalet i sin hand känns det ganska skönt. Satan vad jag ska sova. Snart.

Mattias Andersson, Redaktör

Höl i vägga

Här följer historian bakom vår nationslåt som sjungs på diverse fester. Den har sitt ursprung i en tysk dryckesvisa som efter att ha använts i en revy och fått en lokal text återigen omformats och än idag används i olika varianter på spelmansstämmor, i durspelskretsar, studentsammanhang och på firmafester. Karl-Erik Borg berättar att han inför arbetet med Vara-revyn "Vi flyger" 1944 tillsammans med Göran Jansson fick en idé om att göra ett inslag om Gustav Sandberg. Han var grindvakt vid Vara kyrka och en känd person i trakten som ofta spelade 2-radigt dragspel, t. ex. på Barnens dag. En av de melodier Sandberg spelade hade han hört spelas på en dansbana utanför Vara av en blåsorkester från Borås. Just denna melodi ville revymekarna ha med och de lyckades hitta den i en något längre variant på en tysk skiva. Melodin har vissa likheter med Axvallspolka som finns upptecknad efter Martin Sandelius (f. 1917) men fanns redan dessförinnan i olika varianter och med olika texter i den muntliga traditionen. Vid sekelskiftet sjöng man i Göteborg om "Elden är lös på stampen" där refrängen till denna melodi inte löd Höl i vägga utan väl Slön i vägga. I revyn presenterades den längre melodin med en text som anknöt till grindvakten Sandberg samt till lokala och aktuella händelser i trakten. Textens början överensstämmer med Karl-Erik Borgs text medan den andra versen är av okänt ursprung. Höl i vägga sjungs alltså i många olika varianter, exempelvis med "Höl i vägga böra på" även i sista textraden i stället för tjofadderittanlej som i denna variant.

Här följer den fullständiga texten av Karl-Erik Borg såsom den framfördes i Vara 1944 i revyn "Vi flyger".
1.
Järnvägens bommar
vinter och sommar
sköter och passar det gör jag.
Men förra hösten 
då fick jag lusten
va´ me´ på Barnens Dag.
Och nog blev jag en 
hjälte den dagen,
såsom överingångsinspektör,
när på klaveret
såsom ni serét
jag spelte i ett kör...

Höl i vägga, börra på, börra på,
de´va´dagens melodej.
Höl i vägga, börra på, börra på, 
tjofadderittanlej!

2.
Mycke´ eländigt
in och utvändigt
är det stationshus som vi har,
men repareras
och renoveras
ska det om några dar. 
Själv jag hoppas,
när som det knoppas
man river´t ner och bygger ett nytt.
Hur man ska göra 
får ni nu höra,
det enkelt är och krytt...

Höl i vägga, börra på, börra på,
in med krut och sprängét,Hej!
Höl ivägga, börra på, börra på,
tjofadderittanlej!

3. 
Sportklubben sparka
boll och det barka
alldeles uppåt Häcklefjäll.
Hjort börja svärja,
sade så där ja,
nu får vi säkert smäll.
Men Hejaängen
rädda poängen,
Sportklubben vann det givet är
och vad dom ska heja,
det ska jag säga,
va´ på ett ungefär...

Höl i vägga, börra på, börra på,
Svart-gula laget. Hej!
Höl i vägga, börra på, börra på,
tjofadderittanlej!

4.
Jag och min jänta
vi stod och vänta, för att få se på Anna Lans.
Men hur vi stampa 
och varann trampa
vi kom ej in nånstans
förrän vi storma
Dahlström, som gorma:
Lugn kära vänner här finns plats!
Men inget hjälpte
vi honom stjälpte
och skrek när vi tog sats...

Höl i vägga, börra på,börra på,
Anna Lans är våran tjej!
Höl i vägga, börra på, börra på,
tjofadderittanlej!

5.
När som jag fäller
bommarna skäller
folk att dess väntan
bliver lång.
Men då jag bara 
lugnt kan förklara,
allt har sin övergång.
Men föra året 
var det på håret
vi gått emot vår undergång,
när Hillebönder
sa: Vi gör under
jorden en undergång...

Höl i marka, börra på, börra på,
det var deras melodej.
Höl i marka, börra på, börra på,
tjofadderittanlej!

Tagit från "Höl i vägga: Folkliga barnvisor och ramsor från Västergötland", Musik i väst, Skriftserien 7 1994 Den nuvarande varianten av Höl i vägga:
Järnvägsbommar vinter å sommar
sköter å passar dä´ gör ja´.
Men förra hösta då fick ja´ lusta´
att fara te´ Vara på barnens da´.

Höl i vägga´
böra på böra på
höl i vägga´
böra på.

Mensta dränga´ tog största slägga´
å drämde´n rakt uti skethusvägga´.

Höl i vägga´...

Midvinterblot

Inledning

Så var det dags att fira 10-årsjubiléum för midvinterblotet. Det var på tiden. Nedan ser ni den allra första midvinterblots-annonsen från 1985. Fin va? Alla fakta om själva festen hittar ni längst bak i tidningen. I spalten intill kan ni läsa om hur blotet gick till förr i tiden. För de som undrar över klädsel till blotet kan jag lugna er med att vi har en sykväll den 23 nov. Vi säljer säckar. I puben förstås. Det brukar löna sig att köpa öl och säck än bara säck. Festen börjar med att männen visar sin styrka för att få en bordsdam. Fördrink serveras för att ingjuta mer mod i de vikingar som dyker upp. Själva blotet kommer i år att hållas inomhus (många veklingar förra året som gnällde över kylan). Sittning på Herrgår'n. Satan vad det skall röjas, sjungas och has kul!!!!

"Ja, nu skall vi ut och härja, supa slåss och svärja........"

Blot: så gick det till

Du som är en allert och vaken student har säkert lagt märke till att dagarna den senaste tiden haft en tendens att bli allt kortare. Denna mycket riktiga och klarsynta iakttagelse gjorde också våra förfäder, vikingarna, redan för över 1000 år sedan.

Vikingarna och deras förfäder, som var ett finurligt släkte, kom på att om de höll sig väl med gudarna och gav dem lite offer när det var som mörkast och kallast, återvände snart solen och värmen.

Den stora offercermonin ägde rum vart nionde år vid det berömda Ubsola-templet. Dessutom ordnades små offercermonier runt om i landet varje vinter. Riktigt hur det gick till vid ett midvinterblot vet man inte så mycket om. En som dock var med vid ett blot på 1070-talet hette Adalbert, och han har gett den enda i dag bevarade beskrivningen.

Adalbert var missionär och utsänd av Adam av Bremen, som var föreståndare för domskolan i Bremen i början av 1000-talet. Anledningen till Adams intresse för nordmännens seder var att Sverige vid denna tid tillhörde ärkestiftet Hamburg-Bremen.

I Adams berättelse kan man läsa om hur templet vart behängt med en kedja av guld, som syntes redan från långt håll. Inne i Tempelbyggnaden stod bilder av huvudgudarna Oden, Tor och Frej. Oden var krigsguden, Tor dyrkades som sjukdomsbotare medan Frej dyrkades som fruktbarhetsgud och framställdes med en enorm fallos. Adam berättar också att man sjöng så skamliga sånger till Frejs ära, att de ej kan återges.

Själva offret tillgick så att man slaktade nio varelser av hankön, och hängde upp kropparna i stora granar som växte på offerplatsen. Dessutom dränkte man en yngling i en offerbrunn. Om kroppen inte flöt upp , så skulle man få ett bra år. Offercermonin förättades av kungen, och det är först med kungarnas omvändelse till kristendomen som asadyrkan försvinner i vårt land. Omvändelsen var mycket hårddragen i Sverige och präglas av grymma inbördeskrig.

Källa: Västgötabla't -87
Ursprunglig källa: Svensk historia, Alf Henrikson

Mat & Dryck

Vikingatidens huvudföda var kött, fisk, bröd,ägg, och mjölkmat. Köttet kunde dels grillas på genombrutna järnplattor, dels stekas i lerinbakning eller på spett som vreds runt med stora gafflar, men vanlig mat, svinkött och gris var vinterföda, får var stående maträtt året runt, get och killing fattigmansföda.

Köttet bars på bordet på stora skärbräden, "diskarna", och envar använde sin egen slidkniv vid skärandet samt i övriga händerna; gaffel var okänt annat än i stort format för uppfiskande av köttstyckena ur soppan. Denna åts med skedar av horn eller trä, som också envar hade i sitt bälte.

Kött såväl som fisk konserverades genom rökning och torkning, mindre genom saltning. Särskilt populärt var det röda rökta "hängköttet" av får, som ofta var stenhårt och måste kokas länge för att bli mört. Häst ansågs som en stor delikatess , men var "helig föda" som åts bara vid Odinsblot på våren eller ibland på höst- eller midvinterbloten, däremot aldrig under sommarhalvåret.

Vanlig dryck utom vatten och mjölk var det på bjugg bryggda ölet, som fick stå och jäsa i stora metallskodda hinkar eller tunnor med malt, humle och någon jästsvamp. Vanlig spisöl hette mungåt; fick ölet stå länge blev det gammelöl och blev mycket alkoholhaltigt. Tillsattes bihonung fick man mjöd, som skulle vara alldeles klart (skirar veigar) för att vara riktigt gott. Dessutom kände man det enkla kvassölet och finskt porsöl. Vin var en sällsynt exotisk exportvara, som på sin höjd asafadern Odin kunde kosta på sig.

Sport

Då har helt plötsligt halva höstterminen gått och alla turneringar är i full gång. Trots att vi i år fått flera starka förstärkningar har det gått lite knackigt de första omgångarna. I herr & öppen klass i innebandy har vi haft otur med domarna, med en hel hög utvisningar mot oss. Men värst var ändå den matchen då vi fick sex (6) straffar mot oss och ingen (0) straff med oss, detta trots att vi inte spelar speciellt fult!! I mix har det däremot gått ganska bra med två vinster och en förlust. Glädjande är att fjolårets problem med könsfördelningen är löst, då vi fått ett par nya starka spelare. Volleybollaget har öppnat med en förlust och en oavgjord match. I år är första gången vi är med i basketturneringen och det har gått sådär men laget har potential, så vänta bara...

Det är också glädjande att så många dyker upp på vår träningstid på söndagar. Trots att vi delar den med tre andra nationer är det alltid stor övervikt av Västgötar, himla kul. På torsdagar har det inte varit lika många men det går ju att ändra på.

Till slut vill jag bara påminna om innebandyturneringen som kan bli en riktig hit. Vi som var med på vårens motsvarighet kan intyga att vi hade väldigt kul. Dessutom måste vi spöa Norrsken som slog oss i finalen.

Ha de'! Sportgöte Henrik

Q & PQ på INS

Detta år gick INS - Internordiskt Nationsseminarium - av stapeln i den vackra universitetsstaden Uppsala. Under en så där lagom upphetsande tågresa, där Linköpings nationsdelegater fick stressa ner en Big Mac & Co, utarbetades en gemensam strategi för att främja och marknadsföra nationslivet i Linköping. På Uppsala station (notera att de inte har ett resecentrum som världsmetropolen Skövde) mötte våra värdar från Västgöta Nation i Uppsala oss med ett glatt leende och därefter visade de oss till vår inkvartering i ämbetsmannarummet i nationshuset. Västgötas nationshus påstås vara det äldsta nationshuset i Uppsala. Hursomhelst var det ett vackert hus och det var ännu mera vackert och stilfullt på insidan. I den stora salen hängde det tapeter med målningar av städerna, med statsvapen, från Västergötlands alla skrymslen och vrån. Undertecknad noterade dock skandalen att Skövde, Skaraborgs skatt & Västergötlands vackraste stad, hade den minsta målningen. Efter diverse överläggningar med representanter för Västgöta Nation i Uppsala kom kontrahenterna fram till en förlikning och INS kunde fortsätta utan större missöde ( Jag är fortfarande inte riktigt nöjd med att Skövde har en sådan liten målning). Den första kvällen var mera laid-back än de övriga. Den bestod mest registreringar, invigningstal, ceremoniella öppningar, näverlursblåsningar, damkörsuppvisningar och presentationer inför den kommande dagens diskussionsgrupper. Det bjöds friskt på mat & dryck.

Det mesta spännande och givande med INS-95 var fredagens gruppdiskussioner. Grupperna var på så sätt uppdelade att de bestod av representanter från alla Sveriges nationsstäder. Det dryftades om ekonomiska svårigheter, medlemsmonopol och organisationer. Man fick en klarare bild av hur väsensskilt nationsliv i Uppsala, Lund, Linköping, Umeå med flera egentligen är. Nationerna i Uppsala och Lund är ungefär 10 - 50 gånger större i medlemsantalet, men har 100 - 200 gånger större omsättning på ekonomin. Verksamheterna skiljer sig desto mer. Uppsalas och Lunds nationer har ett större socialt ansvar gentemot sina medlemmar än vad nationerna i de mindre universitetsstäderna har. Även om man kan känna en viss avundsjuka när det gäller vissa delar av organisationen hos dem, kände man att det var nog skönt att nationerna här ändå inte är så fantastiskt stora ändå.

Det var inte bara diskussioner i Uppsala, utan det var också middagar och en stor avslutningsbal. Ja vad kan jag säga, det var som middagar och stora avslutningsbaler brukar vara. Maten var i godaste laget och underhållningen var det bästa jag har sett i studentsammanhang den här sidan gymnasiet. På söndagsmorgonen avnjöt vi en ypperlig sillfrukost. För de riktigt modiga fanns det snaps, men så modig var inte jag. Det fick man ta igen på ölen i stället. Fakta för nyfikna: Nästa år kommer INS att hållas i Linköping. Det hoppas jag att vi alla ser fram emot. Som rollen som qurator för Västgöta Nation i Linköping såg ni Marie "Sky-Hook" Vänerfors och rollen som proqurator spelades av Martin "CL" Odenö.

Västergötland: Svea rikes vagga (del 2)

Ur en dubbeltrappa reser sig Livets träd, delar sig och skickar ut grenar med nya friska skott. Ibland bildar de utsprungna palmbladen mönster som liknar scoutrörelsens franska lilja. Därav kommer namnet liljestenar på de över 330 stenar med bladornamentik som finns i Västergötland. Medan man med ögonen följer slingorna i kalkstenen berättar stenen om hoppet om det eviga livet. Precis som det gjorde för våra icke-läskunniga förfäder i Västergötland på 1000-talet eller kanske ännu tidigare. Liljestenarna är unika för Västergötland och de är koncentrerade runt vad som var centrum i Skara stift som är landets äldsta. En stor samling finns vid Husaby kyrka som var landets första domkyrka samt kring kyrkor i dess omgivning. Många finns också i Skara, i Götene, på Kålland och på slätten söder om Lidköping. Ibland lutade mot kyrkväggar , ibland inmurade i kyrkgolvet, ibland slängda i något hörn av kyrkogården där vegetationen sakta men säkert bryter ner dem till oigenkännlighet. Men de är väl värda att studera närmare. För ingen liljesten är den andra exakt lik.

Hittills har forskarna ansett att liljestenarna är gravhällar från 1200-talet med mönster från England. Trots att det inte har vare sig namn eller årtal inristade. Men i höstas ( antagligen hösten anno 1994) lanserade tre privatforskare en ny teori och plötsligt har liljestenarna blivit mycket intressanta. Det är författarna Rhodin, Lindblom och Klang (dock ej Laila Klang från P3:s Klang & Co.) som i boken "Gudaträd och västgötska skottkungar - Sveriges bysantinska arv" (Förlaget Tre Böcker) hävdar att liljestenarna, eller skottstenarna som de själva vill kalla dem, berättar om hur Sverige kristnades. Men inte av den romersk-katolska kyrkan som de skriftliga källorna hävdar utan från Bysans, det gamla Östromerska riket där Konstantinopel var huvudstad.

De har nämligen hittat samma mönster och symbolik i gamla kloster och basilikor i Grekland och Turkiet. Liljestenarna kan förefalla lite grå och tråkiga vid första påseende. Men med boken i handen kan man börja hitta detaljer som visar att varje sten har sitt eget sätt att berätta om livets träd. Många stenar har längst ner en dubbeltrappa: symbolen för hur man lämnar dödsriket och vandrar in i det eviga livet. Livets träd, som omnämns i Bibelns skapelseberättelse och i Uppenbarelseboken, slår ut i slingrande grenar som skjuter nya skott. Detta är något typiskt för den grekisk-ortodoxa kyrkans ljusa syn på livet; man är mer inriktad på det eviga hoppet än de västerländska kyrkorna som fokuserat sig på människans förhållande till Lagen. Det är mer av "halleluja" än av "jag fattig syndig människa". För de asatroende var det ett radikalt budskap. Det vara de som stupat i strid som kunde hoppas på att glatt liv i Valhall. - Det slog naturligtvis an på folk att de lovades uppståndelse och evigt liv om de gick över till denna lära. Även moderna sekter som lovar sina anhängare samma sak skulle få många anhängare med ett sådant budskap, säger Verner Lindblom som är en av författarna till boken.

Det nämns ingenting i svenska skolböcker om kristen mission från den ortodoxa kyrkan mot Norden. Olof Skötkonung som var Sveriges förste kristne kung skulle enligt de äldsta skriftliga källorna ha döpts av den engelske missionären Sigfrid som var en god katolik. Här är det någonting som inte stämmer. - Men när den romersk-katolska kyrkan hade tagit makten i landet så låg naturligtvis inte i dess intresse att lyfta fram vad den konkurrerande kyrkan hade åstadkommit, menar Verner Lindblom. Med andra skulle vi här ha ett exempel på sanningen i den gamla devisen att det är segrarna som skriver historien.

Det fanns urgamla förbindelser mellan det hedniska Sverige och rikena i öster som fortlevde i kristen tid. - Kejsaren i Konstantinopel hade vakter som var nordbor och som kristnades. De måste ha medverkat i kristnandet och till att stenkonsten kom till Sverige. Och genom Grekland och Turkiet gick den gamla pilgrimleden till det heliga landet, påpekar Verner Lindblom. Överraskande detaljer dyker upp på olika stenar. I Fullösa kyrkas vapenhus till exempel finns en sten med morgonstjärnan (en symbol för Jesus) i trappgaveln och där finns också två kors på vardera sidan om stammen på livsträdet: de föreställer de kors som två rövare spikades fast på samtidigt med Jesus. Verner Lindblom tror att stenarna från början restes inne i de gamla stavkyrkorna för att berätta för de icke-läskunniga västgötarna om den nya läran. Bara för att ersättas av kyrkmålningar när stenkyrkorna restes under den katolska eran.

Berättat av Marie Vänerfors Nedtecknat av Martin Odenö


Pubrunda fredagen den 13 oktober 1995

Kommentarer
Fredagen den 13 oktober var vi 8 västgötar som kände oss manade att granska "draget på stan". Målsättningen var att besöka några olika ( civila) pubar och förtära en och endast en öl på varje ställe och sedan kritiskt bedöma nedstående frågeställningar. Läsaren bör ha i åtanke att bedömningen kan vara aningen subjektiv. Endast i särskilda fall kan åsikterna anses vara representativa för nationen i allmänhet. Under kvällen såg vi flera personer som verkade helt normala fast de inte var studenter. Trots att allt fler i vårt land får möjlighet att läsa vidare är det fortfarande mest normalt att inte göra det. Glöm inte det. Undertecknad tillhör själv den lyckliga skara som lever i det lilla samhället Ryd som ligger i närheten av Linköping. Det har sannerligen sina fördelar men det är nog berikande för personligheten att nån gång hamna nån annan stans än på Herrgår´n. Eller hur? Det visade sig att innerstan hade fler pubar än vi hade kapacitet för. Planer finns redan för en andra halvlek där vi forsätter vår viktiga och trevliga granskning. Förmodligen infaller detta efter en Tenta-P och efter en studiemedelsutbetalning. Då kanske du också kan följa med?
Frågor
1. Ölpris- starköl (33 cl flaks/ stor stark ur fat)
2. Alkoholutbud
3. Musikstil
4. Kundkrets
5. Medelålder
6. Atmosfär
7. Raggpotential (för män/för kvinnor)
8. Service
9. Kö
10. Dansgolvsyta
11. Inträde/ garderobsavgift
12. Övrigt

Gränden
1 30 Kr / 32 Kr
2 Tillräckligt
3 Inte bra fast allt bättre d.v.s. från Clawfinger till AC DC
4 Gott om studenter var det ont om! Desto fler kepsbärande tonårspojkar.
5 19,7 år
6 Gemytligt. Imponerande stor propeller i taket. Fula stolar.
7 3 / 2
8 Bra i baren men kladdigt på borden
9 Nej
10 0
11 0 / 10 Kr
12 

The Royal Arms

1 32 / 34
2 Flera okända kort, men de vanliga Pripps, Falcon, Åbro saknades.
3 Finstämt = träligt
4 Vilka då?
5 > 30 år
6 Slätsruken
7 -3
8 Ett tappat glas ger knappast några pluspoäng.
9 Nej
10 Nej
11 0 / 10Kr
12 Blankt golv

Maxim
1 35 / 38 Kr
2 2 lättdruckna drinkar till priset av 1. Vem kunde motstå det?
3 Discoråttstil
4 Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle...
5 23
6 80- tal. Mycket rött 
7 2 / 3 
8 Vi fick ju vad vi ville ha
9 Nej inte vad vi upplevde
10 Stort och spacet
11 0 / 15
12 3 barer!

Mörners in
1 29 / 35 
2 Mycket öl (inkl. Guiness på fat), LiTHe sprit
3 Megapolskt + "Sweet home Alabama" som vi fortfarande inte har tröttnat på.
4 Folk i största allmänhet typ vi.
5 22
6 Klassisk pubstämning, gedigen inredning 
7 Godkänd med ett visst utgångsläge.
8 Bra, plockar undan och tvättar borden med blomsterspruta.
9 Nej, inte här heller
10 Nej
11 0 / 0!
12 Gratis påfyllning av baconchips (för (en del) tjejer). Briljant utsikt över torget.

Benny Hill
1 32 / 35
2 Fullt godkänt
3 "Drogromantiskt"!  
4 Gott och blandat
5 25
6 Helt schysst, massor med propellrar i taket.
7 Stor "marknad" men lite plats.
8 Inga anmärkningar
9 3- 4 st
10 Litet och betydelselöst
11 0 / 10
12 Skoputs!

Hamlet
1 29 / 32
2 Allt möjligt
3 Jukebox gav valmöjlighet. 2 låtar för 5 spänn. 
4 Jämnåriga + (gubbsjuka) medelålders män.
5 18- 50
6 Mysigt, rökigt engelskinfluerad rockpub
7 Risk för herrbesök
8 Medium
9 Lite lagom tryck
10 Inte vad jag minns
11 0 / 10
12 Guldgrävarlåten från Juke´n fick oss alla att minnas fotbollssommaren 1994.

Sibylla ( vid Filmstaden )

En grillad med mos och bostongurka. En tidslös klassiker! Personligen föredrar jag alltid korv framför hamburgare i såna här sammnhang. Det är så mycket mer än något att balansera en alkoholmättad mage med. Det är kulltur, ett sätt och leva! Visst förknippar du också korvkioskkullturen ( parallellen med raggarbilarna är inte nödvändig ) med västergötland. Tänk dig att äta en korv på torget i Vara! Herrgår´n serverar visserligen också korv fram på småtimmarna men det går inte att jämföra med en riktig sibylla kiosk. Stämningarna och smakupplevelsen är något helt annat. Måltiden varvades med annektoter från västgötabygden. Några kom fram och var uppenbart imponerade av vår "klockrena" dialekt. Vi sträckte förstås på oss och var extra stolta över våra rötter.

Sammanställt av Erik Carlsson ( eftersom ingen annan kunde läsa vad jag hade skrivit på de sista ställena!)