DATORMUSIK framställd av datorerna DATASAAB D21 och D22

Eftersom funktionerna i en dator styrs av en exakt kvartskristallklocka kan man enkelt konstruera programfrekvenser som utförs med bestämt tidsintervall. D20-datorerna arbetar enligt binära talsystemet med ettor och nollor som representeras av elektriska impulser. Genom att koppla en förstärkare med högtalare till en viss sifferposistion i maskinen kan dessa impulser göras hörbara. Från fysiken minns man sambandet mellan frekvens och tid som f = 1/t. För att erhålla tonen ettstrukna a med frekvensen 440 Hz ska man alltså mata förstärkaren med impulser med ungefär 0,00227 sekunders mellanrum. På samma sätt beräknas tidsfördröjningen för övriga toner. Det är enkelt så länge man spelar enstämmigt men man får problem om man vill spela flera toner på samma gång. Ett sätt att komma förbi detta är att de olika tonerna i ett ackord snabbt upprepas för sig. Tack vare bandekot uppfattar örat det som om tonerna skulle ljuda samtidigt.

Ett bättre sätt att åstadkomma flerstämmighet är att gå över s k digital-analogomvandlare. Det är ett utmatiningsorgan som översätter datorns talrepresentation till en elektrisk spänning som motsvarar det tal man matar ut. Normalt användes da-omvandlaren för att styra ett visarinstrument eller en kurvskrivare . Vid tonalstringen med da-omvandlaren har man full kontroll över tonkurvan och kan addera flera toners amplitud före utmatningen.